Den älskande

I dagar, veckor, månader och år. Den har förtärt mig inifrån när jag levt för mannen som redan har en fru. Han som är gift. Han som är mitt gift.

 

Jag trodde att den första kyssen var början på mitt liv. Jag kallade Honom "Glitteröga", mannen som jag såg som min frälsning. Han såg på mig med en blick jag aldrig mött förut. Hur skulle jag kunna motstå? Hur skulle jag kunna ta mitt förnuft till fånga när det skedde en jordbävning i mitt inre?

 

Men jag förstår nu att det i själva verket var början till slutet på så mycket. På mitt äktenskap, på min stolthet, på min självständighet. Jag sörjer det inte, jag betraktar med fascination förloppet.

 

Fast nu är det dags. Tiden har kommit för att fördriva kärleken ur mitt inre. Jag ska tvinga den, så som jag tvingar mig själv. Jag får inte hålla emot, varenda uns av förälskelse och åtrå måste ut.

 

Via ögonen rinner kärleken. Ned över kinderna.

 

Jag ska berätta för er. Allt vad som hände. Låt mig nu bara få tid att landa i denna kropp, som inte längre bärs upp av Honom.