Andra har dåliga hårdagar
Jag har haft en usel sms-dag.
Missförstånd, panikemotioner, irritationer och besvikelser. Ja, ungefär så. För jag vet inte vilken gång i räkningen bad jag Honom att förklara hur Han tänkte och kände, om Han visste vad Han skulle göra nu. För jag vet inte vilken gång i räkningen fick jag inget konkret svar, utan istället nåt hyperkänsligt om Hans funderingar kring att det kändes annorlunda när vi sågs för en vecka sen än förut... Och jag blev arg och besviken som fan, att Han fortfarande inte kommit över sina tvivel, att Han alltid lägger ansvaret för alla hinder för oss på någon annan. Nu var det på mig.
Och så plötsligt ikväll... Efter tre glas vin (kanske fyra) och lite champagne: Det är ju sån Han är. Eller... det är sån Han inte är. Han är inte logisk och rationell. Han är inte strategisk. Han är inte klar och strukturerad. Han tänker inte som jag.
Jag är inte säker på att jag begriper hur Han tänker istället. Och jag vet inte om det hjälper mig. Men ändå. Ett visst lugn som lägger sig över min skakiga själ.
Det har inte alltid varit så här. Det fanns en tid när vi var de lyckligaste, de vackraste, de finaste ihop. När Hans kärlek svepte in mig, vaggade mig till sömns och gav mitt liv mening.
Det finns så många och så vackra ögonblick.